som lite svar
som ett litet tillägg till mitt förra inlägg om "den perfekta kroppen"
Vad är den perfekta kroppen liksom? Som min kära vän Bea sa: de som anses ha den perfekta kroppen hittar också skvanker. Det jag menade är att jag är trött på att ständigt gå och längta över någonting annat än mig själv. längta tills jag får "den perfekta kroppen" och att jag inte kan se det jag har. Jag har en fullt fungerande kropp som jag borde älska, för det enda som jag har som verkligen ingen annan också har. Mig själv.
Jag blir också trött på de som ständigt ska klaga på sin vikt, utseende etc. Jag inkluderad där. Se istället vad ni har och älska det! Försök i alla fall. Jag vet det är svårt, men någonstans kan vi börja. Hejja oss!
Vad är den perfekta kroppen liksom? Som min kära vän Bea sa: de som anses ha den perfekta kroppen hittar också skvanker. Det jag menade är att jag är trött på att ständigt gå och längta över någonting annat än mig själv. längta tills jag får "den perfekta kroppen" och att jag inte kan se det jag har. Jag har en fullt fungerande kropp som jag borde älska, för det enda som jag har som verkligen ingen annan också har. Mig själv.
Jag blir också trött på de som ständigt ska klaga på sin vikt, utseende etc. Jag inkluderad där. Se istället vad ni har och älska det! Försök i alla fall. Jag vet det är svårt, men någonstans kan vi börja. Hejja oss!
Alltid blir jag så förbannad på de!
Jag vill bara att mitt liv ska gå som smort. Att jag har världens finaste kropp. Att jag har världens finaste hår. Att jag har en man som älskar mig till dödagar. Att jag faktiskt hade någonting att göra på helgerna. Och att jag inte går och oroar mig så mycket. Eller att jag hade skitmycket pengar över, så jag kan åka till Finland. Eller att jag hade bokat de där biljetterna lite tidigare. Att katterna, hunden, mamma, pappa och syster 1 och 2 var här och vi kunde äta semlor tillsammans (gud, vad jag har trånat efter semlor idag) och att jag hade haft mer energi till dialogrepet. Att jag kunde spela de flesta instrument själv, på samma gång, eller att jag kände ett jazzband. Att jag kunde hålla mina löften. Att en Monkibutik kunde ligga nära mig. Att jag faktiskt kunde sluta klaga.
höböböböböbböbö
Idag har varit en riktig slödag. Vaknade halv ett då jag steg upp och gick iväg till affären med en inköpningslista (!). När jag kom tillbaka lagade jag lunch, eller frukost, eller vad det då blev trots att det var middagstid. Sedan skulle jag försöka städa mitt rum, men som vanligt gav jag upp. Men golvet blev i alla fall damsuget. Och sen då? Sedan har jag fördrivit tiden framför svtplay och dokumentärer. Och en middag och sen en glasslåda. Så ja, den här lördagen har gått i matens tecken. Och att inte titta på klockan.
Och så saknar jag den här lurken. Någonting fruktansvärt. Världens gladaste och kelsjukaste hund.
Och så saknar jag den här lurken. Någonting fruktansvärt. Världens gladaste och kelsjukaste hund.
Bolla, bolla
Jag kan inte annat än tycka att de här gubbarna är mysiga.
Ord, ord, ord
Har tagit mig ann en monolog ur Hamlet till veckans monologprojekt. Min pedagog gav mig tipset att faktiskt läsa hela pjäsen så jag skulle förstå vad den handlar om. Shakespeare i all ära, men var han tvungen formulera så konstiga meningar? Orden bara flyter ihop. Ibland får jag läsa samma mening 4 gånger innan jag fattar. Nu har jag läst i två timmar och huvudet är trött, så nu tänker jag faktiskt försöka sova istället.
living on a diet of...
Angus and Julia Stone - Chocolates & Cigarettes
Så som jag har letat den här låten. Tack My för att du hittade den!
En sån där glad dag
Kan knappt fatta att det är torsdag redan och snart är skolveckan slut. Tiden går fort när man har roligt. Igår var Elin Olsson här och hälsade på och vi pratade som vi aldrig gjort annat. Dessutom fick jag världens bästa kritik på en liten monolog jag framförde för klassen. Vi skulle näligen hitta en text och framföra den och sedan få kritik och utvecklas utifrån den. Och jag blev väldigt glad. Så glad att jag fortfarande är glad.
Idag har vi även fått börja med berättande igen och den här gången blir det storprojekt. Ni kan få veta mer sen om vad jag håller på med.
Tills dess får ni njuta av First Aid Kit och deras Waltz For Richard. Plus en unge med ett rött paraply.
promise me this...
Jag brukar aldrig vara den som avger nyårslöften. Men så här dagarna efter det blev ett nytt år så har jag funderat på det och kommit fram till en del punkter.
1. Läsa mer böcker. Först och främst avsluta de jag har börjat på. Vilket är en del.
2. Göra min garderob mer intressant än vad den redan är. Kanske försöka på mig att skapa någonting eget.
3. Se mer film och se klart de jag har påbörjat.
4. Göra någonting helt crazy-bananas. Åka på semester? Besöka Paris? Tatuering? Ja, bara framtiden vet.
5. utveckla mina talander i håruppsättningar. och ju längre mitt hår blir desto roligare kommer det bli!
Yes, there it is. Bilderna är då hämtade härifrån.
1. Läsa mer böcker. Först och främst avsluta de jag har börjat på. Vilket är en del.
2. Göra min garderob mer intressant än vad den redan är. Kanske försöka på mig att skapa någonting eget.
3. Se mer film och se klart de jag har påbörjat.
4. Göra någonting helt crazy-bananas. Åka på semester? Besöka Paris? Tatuering? Ja, bara framtiden vet.
5. utveckla mina talander i håruppsättningar. och ju längre mitt hår blir desto roligare kommer det bli!
Yes, there it is. Bilderna är då hämtade härifrån.
"att nånting någonsin ordnar sig..."
Jag är rädd för det mest. Ja, man skulle kunna säga att jag är en riktig fegis. Ibland kan det flera minuter innan jag verkligen vågar gå fram till kassan och betala för jag är så rädd (det har blivit bättre med åren, självklart) och det är inte utan en mental laddning innan jag vågar lyfta på luren och ringa ett samtal. Ibland till och med om det är till en kär vän som jag ska ringa. Och på den senaste tiden, med all denna snö överallt har jag börjat köra som en riktig pensionär för att jag är rädd att krocka/dö, trots mina 19 år fyllda. Jag borde väl vara en riktig rebell när det gäller bilkörande? Och så ska vi inte börja tala om hur rädd jag blir när jag träffar nya människor.
Men det som skrämmer mig mest nu är min framtid. Om några månader kommer min utbildning vara slut, and then what? Jag vet vad jag vill - skådespela - och funderar även på att söka mig till musikalutbildningar, men när jag tittar runt på vad man behöver för att komma in på utbildningarna är det som om jag krymper till en liten snigel. DANSPROV?! Jag vet ju hur det gick på Wendelsberg... Med andra ord: inte bra. Min mage drar ihop sig. Jag blir rädd. Jag kommer göra bort mig totalt.
Eller ska jag kanske söka mig till någon psykologikurs? Göra någonting annat för ett tag. Eller resa? Jobba ihop pengar och sedan se mig om. Flytta till någonting helt annat, vilket jag är väldigt sugen på. Men jag är rädd att jag skulle tappa skådespeleriet då. Inte kunna hitta tillbaka och då vara olycklig hela livet.
Högskolorna skrämmer mig. Folkhögskolorna skrämmer mig. Alla dessa jurys skrämmer mig. Ovissheten över mitt liv skrämmer mig. Min rädsla skrämmer mig. Hela mig skrämmer mig.
Jag vill kunna ta mig i kragen. Jag vill kunna ta stolta, stora kliv ut i Sverige/världen och säga "hej här är jag och jag är jävligt bra". Jag vill kunna växa, jag vill kunna vara modig. Jag vill kunna falla framstupa och sedan orka ta mig upp igen. Men jag vågar inte. Jag är för rädd...
2011- så var det
Januari - Jag bestämde mig för att få ett bättre år än det som varit. Jag började gå på Lindy Hop-kurs och som jag saknar det! Någon som är sugen på att följa med mig på dans någon gång? Jag började även med mitt porjektarbete: dramaturg till vår slutproduktion. Manus lästes och analyserades och skrevs. Ägnade en hel helg åt det. Min rygg fick stryk av att sitta stilla så länge.
Februari - En intensiv repperiod av klassikern "Björnen" inleddes. Kvällar och raster gick åt. Sydde även till scenkläderna själv. Och som vi kämpade för att få en annan scenbild än tittskåp. Sedan gjorde jag en resa ner till Göteborg och Jens.
Mars - Premiär av klassikern. Vi fick även tilldelade roller till slutproduktionen och jag blev väldigt nöjd. Så under sportlovet blev det att plugga text som den sanna skådespelare jag är. Ingen rast och ingen ro, det går alltid att göra bättre och det finns alltid en text man kan öva på. Fyllde även 19 år denna månad och jag och Jens bokade biljetter till Helsingfors och Kristina från Duvemåla.
April- Jag får se Emil Jensen för andra gången i mitt liv. Dessutom får jag chansen att se Harlem Hot Shots, en dansgrupps som ägnar sig åt gamla dansstilar, så som Charlston och Lindy Hop. Satt längst fram och var överexalterad och överklädd i tidsenliga kläder. Men den bjöd jag på. Vi repar mer och mer på slutproduktionen och mitt i allt får vi påsklov. Men veckan efter flyttar vi in på Nordanå och jag har den bästa veckan hitils i mitt liv. Rep från kl.9 på morgonen till kl.9 på kvällen. Och vi gick inte ens varandra på nerverna.
Maj - ÄNTLIGEN har vi premiär på GÖKBOET. Och själv spelar jag McMurphy. Måste vara det roligaste jag gjort. Synd att det tog slut. Jag åkte även ner till Göteborg igen och sökte till Wendelsberg. Kom tyvärr inte in.
Foto:Anna Vestermark
Juni - sista veckorna i skolan, och vi gör inte så mycket. Börjar inse att det snart är slut och jag tror att alla har en blandning av känslorna förväntan och rädsla i sina sinnen. Det är nu vi faktiskt kan göra vad tusan vi vill. Vår teaterklass med våra två lärare Maggan och Ylva har en middag på tatung i 3 timmar (!) och det slutar med att alla sitter och torkar tårar. Jag söker även till Edelvik. En ganska konstig och spontan sökning. Samuel bjöd dit mig den 6 och jag jag var alldelens själv. Studentdagen kommer och det är nog den varmaste dagen någonsin. Bea flyttar till Karlstad. Sedan börjar jag jobba att jobba bort min sommar. Får även veta att jag kommit in på Edelvik.
Juli - Jag fortsätter jobba och det går förvånadsvärt bra. Dock så blir det smått kaos och vi måste gå ut extra flera gånger. Jag försöker träffa vänner så ofta jag kan och faktiskt så kommer Bea på besök. Jag besökte även Stadsfesten och Trästocksfestivalen där jag och Jens "dansar till hjärtat brister"
Augusti - Jobbet fortsätter till mitten av månaden, då jag fortsätter med att vara ledare på ett läger. Sedan är det bara att njuta av den sista tiden innan jag flyttar till Edelvik. Får separationsångest och vill inte börja, eller göra någonting överhuvudtaget. Det blir bättre med tiden och jag börjar trivas i mitt nya liv.
September - Det händer inte så mycket. Skolan puttrar på och jag börjar motionera och ha teater varje dag, hela dagen.
Oktober - Förmiddagsgruppen, med mig inkluderad har berättarföreställningen "Berätta inte det här för någon" i Berättarstugan och jag söker scenskola för första gången.
November - Jag är bitter över att inte hittat något Haloweenparty att gå på. Men istället har mitt arbete som regiassistent börjat. Manus läses och analyseras och jag håller på att bli tokig. Vi väntar på snö, som vägrar komma. Jag sjunger i kyrkan med Tommy Nilsson och firar Lollo.
December - Snön kommer tillslut och helvetesveckan inleds. Jag är på tre produktioner och är tekniker eller musiker. Dessutom smäller vi ihop ett luciatåg där jag är i det närmaste sångledare. Jag håller på att köra slut på mig själv, men som tur är kommer jullovet. Och dessutom vinner jag ju faktiskt nobelpris för mina insattser under dessa veckor. Jag firar jul, får en FREAKIN' UKULELE träffar Jens, firar nyår med Lollo mfl och så helt plötsligt var året slut.
Februari - En intensiv repperiod av klassikern "Björnen" inleddes. Kvällar och raster gick åt. Sydde även till scenkläderna själv. Och som vi kämpade för att få en annan scenbild än tittskåp. Sedan gjorde jag en resa ner till Göteborg och Jens.
Mars - Premiär av klassikern. Vi fick även tilldelade roller till slutproduktionen och jag blev väldigt nöjd. Så under sportlovet blev det att plugga text som den sanna skådespelare jag är. Ingen rast och ingen ro, det går alltid att göra bättre och det finns alltid en text man kan öva på. Fyllde även 19 år denna månad och jag och Jens bokade biljetter till Helsingfors och Kristina från Duvemåla.
April- Jag får se Emil Jensen för andra gången i mitt liv. Dessutom får jag chansen att se Harlem Hot Shots, en dansgrupps som ägnar sig åt gamla dansstilar, så som Charlston och Lindy Hop. Satt längst fram och var överexalterad och överklädd i tidsenliga kläder. Men den bjöd jag på. Vi repar mer och mer på slutproduktionen och mitt i allt får vi påsklov. Men veckan efter flyttar vi in på Nordanå och jag har den bästa veckan hitils i mitt liv. Rep från kl.9 på morgonen till kl.9 på kvällen. Och vi gick inte ens varandra på nerverna.
Maj - ÄNTLIGEN har vi premiär på GÖKBOET. Och själv spelar jag McMurphy. Måste vara det roligaste jag gjort. Synd att det tog slut. Jag åkte även ner till Göteborg igen och sökte till Wendelsberg. Kom tyvärr inte in.
Foto:Anna Vestermark
Juni - sista veckorna i skolan, och vi gör inte så mycket. Börjar inse att det snart är slut och jag tror att alla har en blandning av känslorna förväntan och rädsla i sina sinnen. Det är nu vi faktiskt kan göra vad tusan vi vill. Vår teaterklass med våra två lärare Maggan och Ylva har en middag på tatung i 3 timmar (!) och det slutar med att alla sitter och torkar tårar. Jag söker även till Edelvik. En ganska konstig och spontan sökning. Samuel bjöd dit mig den 6 och jag jag var alldelens själv. Studentdagen kommer och det är nog den varmaste dagen någonsin. Bea flyttar till Karlstad. Sedan börjar jag jobba att jobba bort min sommar. Får även veta att jag kommit in på Edelvik.
Juli - Jag fortsätter jobba och det går förvånadsvärt bra. Dock så blir det smått kaos och vi måste gå ut extra flera gånger. Jag försöker träffa vänner så ofta jag kan och faktiskt så kommer Bea på besök. Jag besökte även Stadsfesten och Trästocksfestivalen där jag och Jens "dansar till hjärtat brister"
Augusti - Jobbet fortsätter till mitten av månaden, då jag fortsätter med att vara ledare på ett läger. Sedan är det bara att njuta av den sista tiden innan jag flyttar till Edelvik. Får separationsångest och vill inte börja, eller göra någonting överhuvudtaget. Det blir bättre med tiden och jag börjar trivas i mitt nya liv.
September - Det händer inte så mycket. Skolan puttrar på och jag börjar motionera och ha teater varje dag, hela dagen.
Oktober - Förmiddagsgruppen, med mig inkluderad har berättarföreställningen "Berätta inte det här för någon" i Berättarstugan och jag söker scenskola för första gången.
November - Jag är bitter över att inte hittat något Haloweenparty att gå på. Men istället har mitt arbete som regiassistent börjat. Manus läses och analyseras och jag håller på att bli tokig. Vi väntar på snö, som vägrar komma. Jag sjunger i kyrkan med Tommy Nilsson och firar Lollo.
December - Snön kommer tillslut och helvetesveckan inleds. Jag är på tre produktioner och är tekniker eller musiker. Dessutom smäller vi ihop ett luciatåg där jag är i det närmaste sångledare. Jag håller på att köra slut på mig själv, men som tur är kommer jullovet. Och dessutom vinner jag ju faktiskt nobelpris för mina insattser under dessa veckor. Jag firar jul, får en FREAKIN' UKULELE träffar Jens, firar nyår med Lollo mfl och så helt plötsligt var året slut.
Gott Nytt År!
Gott nytt år på er alla!
Såhär såg jag ut igår. Firade intågandet av det nya året med Lollo i hennes nya lägenhet. Mycket trevligt! Om några timmar åker jag iväg och jobbar tre timmar. Ska faktiskt bli kul. Hej på er!
Såhär såg jag ut igår. Firade intågandet av det nya året med Lollo i hennes nya lägenhet. Mycket trevligt! Om några timmar åker jag iväg och jobbar tre timmar. Ska faktiskt bli kul. Hej på er!
