Monkooo - blogg á la Monika

Hola! Ja jag vet! "imorgon" blev en vecka som blev en till vecka och nu vet jag inte hur länge sedan det var jag skrev här. Vad var det som skulle hända "imorgon" då? Den 14 mars smällde det till och blev inte bara den internationella pi-dagen (3,14) utan även världens bästa dag och jag fyllde 21 år.Jag hade min nya röda prickiga klänning som synes liiiite liiite på bilden ovan och bjöd på tårtkalas med Edelvikare som gäster. Gött! Och dagen efter blev det fest i min lya. Fett!

 

Men nog om detta. Det är en sak som jag skulle vilja ta upp!

Jag är trött och less på all kärlek. Alla kärlekspar som pussas, skickar kärleksförklaringar på Facebook så att hela vääääärlden kan se hur mycket dom tycker om varandra. Eller dom som håller på och kladdar på varandra var och varannan sekund mitt framför mina ögon. Och missförstå mig rätt nu kära ni: JA, ni ÄR jättefina tillsammans och jag är jätteglad över att ni har hittat varandra och trivs så bra ihop, men faktum är att det även spricker i mig av ilska och avundsjuka. JA, jag ÄR avundsjuk! Jag vill också bli älskad och älska. Ha någon att (som det står på facebook) "mysa ner med i sängen och bara gooooooosa". Någon att flytta till en lägenhet med. Någon att fira årsdagar med. Bara någon!

 

Men nej, avundsjuk får man ju inte vara nuförtiden. Nu ska man råkar vara ensamstående med sig själv vara "strong independent single woman" och inte alls vara ledsen över det. Well fuck that! Det suger att vara singel! PUNKT!

 

Och missförstå mig rätt igen: det är inte så att jag inte klarar mig själv. jag skulle aldrig vilja bli så beroende av någon annan person så att jag inte kan leva utan den. Och jag är inte heller desperat efter vem som helst. Men det utesluter inte att jag ibland ndrar om det är något fel på mig. 3 år utan någonting. Någonting överhuvudtaget. OCh ni som hittar en ny partner precis efter ni har gjort slut med den förra. Hur gör ni?! Hur lyckas ni? "Det bara händer, sluta leta så hittar du". Det-bara-händer-my-ass! Något knep borde ni väl ha! Eller? Nä, jag tror fanken i mig att jag ska ge upp allt. Ge upp med att hoppas. Ge upp med att tro. Ge upp med att drömma. 

 

Och ni nu som håller på att skriva kärleksförklaringar på Facebook, kan ni inte sluta med det? Säg det till varandra i den köttliga världen istället. Jag tror det uppskattas minst lika mycket, om inte mer.

 

 

 

That face!

Det blev i alla fall "Fantastic Mr.Fox" med Lollo. Helt okej.