Monkooo - blogg á la Monika

Underbara Megan Hilty som Glinda i Wicked

Idag har jag flyttat ut ur internatet i Burtträsk. Känns bra och skönt, men självklart var det lite vemodigt att lämna mitt kära rum. Det var ju inte rummet det var fel på, utan mina grannar. Som tur är, till hösten, ska jag äntligen få flytta in i en egen lägenhet i Burträsk! Hurra!

Men just nu är det kaos i mitt gamla flickrum här i Svarttjärn. Lådor och åter lådor. Ska försöka få ordning på det imorgon.

För att komma till bilden: Min lillasyster, Malin var med och packade och på den stora anslagstavlan hade jag nålat upp bilder på mina förebilder, och där bland annat den bilden som finns ovanför.
Malin:"Är det där du?"
Jag: "Höhö, nä..."
Malin: "Men det ser ju ut som du. Jag har funderat länge nu på om det var du eller inte. Fejset är ju exakt!"
Jag: "åååhhh...."

För er som inte vet så avgudar jag Megan Hilty. Jag tycker hon är underbar och väldigt begåvad och dessutom väldigt snygg. Så att bli jämförd med henne gjorde min dag lite vackrare. Så vad tycker ni? Är jag lik henne?

Och när vi ändå är inne på den människan kan jag ju dela med mig av några klipp.


The Dance - Megan Hilty. Har gått om och om igen på min spellista.


Megan i Gentlemen Prefer Blondes med "Diamonds are a girls best friend"


Megan som Doralee i "9 to 5". Det bästa hotet ever. Vill också dra dom där replikerna någon gång.




Och (enligt mig) det bästa klippet med henne, och själklart den bästa Glinda. Det var genom detta klipp jag upptäckte henne och blev trollbunden från första gången. Jag skojjar inte om jag säger att jag har sett det här tusen gånger. SÅÅÅÅ BRA!!!

Så där har ni det. Mitt beroende av Megan Hilty. Hoppas jag inte tråkade ut er för mycket. Ciao!

Imorgon ska jag vara Rödluvan i vår fantastiska "En GRIMMT bra familjeföreställning" Är väldigt taggad. Känns som om det vi behöver är publik nu. Så tomorrow gäller det. Bajs!

Ärligt talat tycker jag det här är så finroligt. Har kollat på det typ 100 gånger.

(bilden gör varken mig eller mr. Morgan rättvisa, men det är inte lätt när det är svårt...)

Idag har jag läst ut Morgan Allings bok Kriget är slut. Mycket mycket bra. En av mina förebilder måste jag säga. Vissa delar när han beskrev sin kärlek och sitt driv till teater och scenen vill jag bara skrika "ÅH JAG FÖRSTÅÅÅR!". Måste även tillägga att jag grät under kapitlet när han kommer in på scenskolan i Malmö.

Idag har jag ägnat mig åt att lyssna och sjunga till Monica Zetterlund, läsa Morgan Allings bok Kriget är slut, kratta löv, klappa och leka med hunden, älskat att vara i solen och sprungit runt sjön (4 km). Så nu vet ni vad som har hänt mig.

Förresten: Min dator är tillbaka!!!

Jag är nästan glad att min dator lagt av. Jag får massor av tid till annat. Som nu till exempel är jag tillbaka efter en timmes promenad. Dock så är jag tvungen att sitta själv i herrgården för att få tillgång till dator... En gammal, gammal herrgård... Ska vi tro att det spökar?

Jag ska försöka hålla igång dessa promenader. Låtsas att jag har en hund (fast jag inte har en hund) som jag måste gå ut med varje dag. En liten dvärgschnauzer kanske. Eller en lapphund. Ja, något sånt. Jag funderar även att på allvar bli vegeterian. Kött börjar äckla mig snart. Blä blä blä.

Och snart får man springa i den värmande solen! yay!

Jag låter den här låten vara dagens låt. Får mig att längta till sommaren och få sitta ute i solen och "waste my time"

Nä fy tusan vad jag har lust att skita i allt. Dra ner rullgardinen och vänta tills någon kommer och räddar mig. Jag saknar någonting så fruktansvärt mitt hem i Svarttjärn (Svarttis, Banjoköping, kalla det vad din vill). Och pappa och mamma och Malin och Maria och katterna och hunden och till och med mikron. Jag saknar gymnasiet så det skriker i lugorna på mig. Jag saknar vänner som är borta som glidit ifrån. Jag saknar känslan av glädje som försvann där någon gång i tvåan på gymnasiet. Jag saknar att inte känna mig stressad.

Jag hatar att alla mina syntom verkar leda till den enda anledningen. "Är du stressad?" Nä, inte vad jag vet. Men jaga biter i käkarna så att tänderna värker. Min nacke är full av knutar och hur mycket jag än försöker så orkar jag inte det jag vill till 100 procent. Jag kanske är och nosar på den där klassiska väggen?

Men hur som haver, jag vet inte varför jag skriver detta. Jag är tacksam för att jag lever. Tacksam för att jag får hålla på med det jag innerst inne älskar (teater). Tack tack tack! Och hej då!

(ps, min dator har gått sönder, I know, som grädde på moset, så om ni vill ha tag i mig är det säkrast med sms eller slå en pling)

Okej, ikväll smäller det. Då står jag på scen i Byske och kör "Sagor För Barn Över 18 År" från boken med samma namn av Tage Danielsson. Jag hoppas rösten håller!

Dagen har inte riktigt börjat tycker jag. Ska väl försöka öva på berättarföreställningen, men hittar inte inspiration. Jag är sjukt nervös och vill inte göra det. Men som Bea sa: "the show most go on! Tänk på Satine! Hon hade just gett upp sin kärlek till Christian och ändå ställde hon sig på scenen! Tänk så hon led! Eller ja... hon dog ju sen..."

(Förlåt alla ni som inte sett Moulin Rouge)

Eftersom blogg.se inte ville godkänna min bild så blev det ingen... Men den var fin. Det var Jack Nicholson som räckte fingret. Så tro mig, den var fin.

Ny kofta och mörka ögonbryn. Den nya concealern har dock inte imponerat på mig. Idag har jag inte gjort någonting. Vilket har varit skönt. Har man påsklov, så ska man baskimej ha påsklov. Visserligen har jag jobbat i helgen och imorgon blir det upp klockan 5 för att jobba 7-12, men sen ger jag mig. Sen ska jag ha ledigt. Och det ska jag fira med att måla mina naglar!

Ända sedan jag var 13 gammal och fick veta att mina vänners mödrar tyckte att jag borde gå ner i vikt lite grann har jag varje dag tänkt på hur jag ser ut. Och tro mig när jag säger varje dag! Det hade gått tre år sedan jag fick mens och kom i puberteten. 10 år gammal började jag bli kvinna. Alldeles för tidigt för någon över huvudtaget och alldeles för tidigt för mig. De senaste åren hade varit väldigt turbulenta för mig. Humörsvängningarna hade varit ett helvete och familj och vänner hade fått ta mycket skit. Blödningarna hade varit så kraftiga att jag fått järnbrist och varit trött. Dessutom hade min kropp börjat växa. Kommer inte ens ihåg att jag någonsin började med en liten bh med a- kupa, utan började med en b-kupa direkt. Jag kommer inte ihåg att jag gått runt på barnavdelning och tittat efter kläder, utan fick börja på ungdomsavdelningen ganska tidigt. Jag är stor också. Jag är lång och har mycket hull på kroppen. Jag smyg-åt väldigt mycket på den här tiden. En liten kaka där, en liten godisbit där. Jag menar om man bara tar lite åt gången märker ingen... Och jag minns hur jobbigt det kändes att inte kunna göra allt som mina vänner. Att jag inte kunde sitta på de små gungorna eftersom min höft var bredare än på de andra. Att jag alltid fick vara mamma i "mamma, pappa, barn". Att jag inte kunde vara högst upp i "den mänskliga pyramiden" på gympan. Jag ville också vara nätt. Jag ville inte ses som ett ånglok som kom dundrandes fram på fotbollsplanen. Jag ville också kunna krypa i de där små utrymmerna. Eller kunna ha på mig vad som helst.

 

Så länge jag kan minnas har jag alltid tänkt på min vikt och mitt utseende. Jag jämför mig ständigt med andra. Vänner, syskon, släktingar, fiender, kändisar, klasskompisar, gamla, unga. Jag tittar alltid på andras perfekta smala magar med beundran och avund och tittar med förakt på mina valkar som ser ut att tillhöra en knubbig säl. Jag försöker tränga mig ner i för trånga kläder, för att jag vill inte inse vilken storlek på kläderna jag egentligen borde ha. Jag får ångest varje gång jag ska gå och betala en tröja och utvecklar en teknik att vika ihop klädesplagget så att inte personalen i kassan ska se vilken storlek jag har. Jag utvecklar även en annan teknik att jag håller i magen, speciellt när snygga killen är i närheten. Jag försöker även spänna min käke så att mina käkben ska synas och inte min dubbelhaka. När jag sitter i soffor sitter jag gärna med benen uppdragna eller snappar åt mig närmaste kudden och håller den tätt, tätt.

På senare år har det blivit bättre. Det är fortfarande inte bra, men bara det senaste året på Edelvik har jag verkligen gjort framsteg. Inte bara har jag blivit tvungen att börja röra på mig, men då bara för att träna upp kroppen och inte för att gå ner i vikt, och sedan har jag även fått inse att jag ska älska min kropp som skådespelerska. Älska mitt "instrument" som jag ska använda på scenen. Älska den för att den kan röra på sig, hoppa, springa, göra kullerbyttor etc. etc. Detta har fått mig att inse att det kanske inte bara handlar om vikten. Att min kropp är så mycket mer än utseende.

 

Dessutom har jag börjat tänka hur vacker den är. Min timglasform. Hur kan jag framhäva den? Omlottklänningar och markerade midjor har blivit mina bästa vänner. Desstuom har kända kvinnor med former blivit mina förebilder. Adele, Beyoncé, Sarah Dawn Finer, Megan Hilty, hur fina är dom inte? Duger dom med sina former duger minsann jag också som jag är!

 

Jag vet det är en lång bit kvar. Men när jag surfar runt här på internet och ser bloggare som försöker gå ner i vikt får jag en klump i magen. Människor som är smalare än mig. Om de tycker de är tjocka, vad tycker dom då att jag är? Sådant får mig ner i skiten igen.

 

De köper måltidsersättningar. De går på gymmet flera gånger i veckan och lämnar det inte förrän de är helt slutkörda. Och allt för att få en finare kropp. Men blir man lyckligare? En del vet jag har insett när de gått ner i vikt att det inte är vikten som räknas utan inställningen. Men måste jag gå ner i vikt för att få samma insikt? Kan jag inte bli lycklig nu? Kan inte jag duga som jag är bara nu?

hittade inte någon passande bild, så håll till godo.

Idag är det skärtorsdag. Tyvärr har jag inte sett någon påskkärring so far. Tror inte det kommer någon heller. Men någonting som jag vet kommer är augusti och då får jag flytta in i min egna LÄGENHET! En etta i Burträsk som är alldelens min egna! Grattis till mig!

Jag tror att Regina Spektor och kaffe får bli min räddning idag.

Namn: Monika Oskarsson
Ålder: nyss fyllda 20
Längd: 169
Skostorlek: 39-40
Född: 14 mars 1992
Bor: Burtträsk/Svarttjärn

Gör just nu: jag BÖR öva in manus, men sitter och drömmer om sommaren och lyssnar på Simon & Garfunkel av någon anledning.
Nämn tre bra egenskaper hos dig själv: Konstnärligt lagd, rolig, snäll.
Nämn tre mindre bra egenskaper hos dig själv: En aning egoistisk, lat, lättdistraherad.
Vad är du rädd för: Att dö och inte ha gjort någonting, kaninen i Donnie Darko och maskar av alla slag.
Vad är du mest nöjd med hos dig själv: Det jag är mest nöjd med mig själv är att jag vågar följa mina drömmar. (oj herreguuud var klyschigt det lät) Att jag verkligen vågar ge mig in i teaterbranchen när jag vet hur det ser ut med jobb och konkurans. Men jag kan inte se mig själv hålla på med någonting annat. Sedan att jag mer och mer börjar älska min kropp och allt vad den har att erbjuda när jag förr brukade avsky den och dess form.
Det roligaste jobbet du haft/har: Att jobba i hemtjänsten har verkligen varit och är roligt. Men jag har ju bara börjat på min bana i arbetslivet.
Har du körkort och egen bil?: Körkort, men tyvärr ingen bil.
När tog du ditt körkort: Den 14 juni 2010.
När grät du senast: I måndags. Eller tisdags kanske det var.
När skrattade du senast: haha! <--- nyss
Vem åkte du bil med sist: Pappa och Malin
Vem åt du mat med sist: mamma, pappa och Malin.
Vem sov du hos sist: Hos Hanna.
Vem sov hos dig sist: Räknas katten som ligger och sover i min säng just nu?

Vad var du rädd för när du var liten: Mårran.
Vad ville du, som liten bli när du blev stor: frisör, vetrinär, biblotikarie.
Hur många gånger har du besökt ett sjukhus när du själv varit patient: Ja, alltså vårdcentraler är det två och sen var jag på akuten i Skellefteå en gång.
Värsta smärtan du råkat ut för: Ja, är den ökända mensvärken kanske?
Något som gjort dig riktigt glad i ditt liv: Alla gånger jag fått stå på scen. Och sen när jag fick beskedet att jag skulle få börja på Edelvik. Eller när jag fick reda på att jag skulle få spela McMurphy i Gökboet. Eller första gången Jens kom tillbaka från Göteborg för att vara i Norrland på jullovet. Ja, det och många tusen gånger till.
Någonting som gjort dig riktigt förbannad och ledsen någon gång i ditt liv: När jag blev dumpad av min förra pojkvän. Ingen gillar väl att bli dumpad?
Har du någonsin sportat: Ja.
Någon du ser upp till: Adele, Regina Spektor, Megan Hilthy och Helen Sjöholm.
Vad finns alltid i din handväska: börsen, nycklar, mobil. Då tar man sig långt.
Har du varit utomlands någon gång: Jaaa... Norge...
Vilken plats var finast: ? Norge? nä nä nä

Har du någonsin tagit eller provat droger: Nej
Provat röka: Ja
Provat snusa: Ja
Har du piercing eller tatuering: Öronen
Hur ska en kille vara/se ut för att du ska falla pladask: Mörka ögon. Vackert leende.
Storstad eller landet: Oj, ja jag tycker ju om landet, men när man bott där hela sitt liv och inte vet annat så skulle jag vilja prova på storstad innan jag bestämmer mig.
Hamburgare eller pizza: Hamburgare
Kött eller fisk: Kött
Hund eller katt: Hund. Det är nog inte tänkt att jag ska ha katt eftersom dom två jag har haft har dött i förtid.
Aftonbladet eller expressen: Aftonbladet
Vin eller Öl: Öl
Sport eller nyheter: Nyheter
Hockey eller fotboll: Kultur
Ljushåriga eller mörkhåriga killar: Mörk
Sommar eller vinter: Sommar
Vår eller höst: Höst alla gånger. Fast våren är ju också vacker.
Flyg eller tåg: Flyg!!!
Bil eller buss: Bil

Just nu ligger en berättarföreställning runt hörnet och lurar. Kan berätta mer om den senare för hade jag tänkt sova, någonting jag verkligen slarvar med. God natt Sverige!

Lulu - Shout

Vill ha byxorna, yo!

Idag har jag fått sportlov. tänkte inleda den imorgon genom att rensa mitt rum. nu ska he städes! och sedan ut på joggingtur. om det inte regnar för mycket.

Grattis storasyster som fyller 6 (24) år idag! kramar i massor till dig!

Jasi i lördags när jag klädde upp mig gjorde jag slag i saken och spelade in en video. Mest för att kolla hur man laddar upp på youtube. Men ja, här är den. Ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på ljud, bild och diverse sång. Jag var inte uppsjungen så de mörka tonerna sitter inte som de ska. Men håll tillgodo!