FÖCK ÖFF
Nä fy tusan vad jag har lust att skita i allt. Dra ner rullgardinen och vänta tills någon kommer och räddar mig. Jag saknar någonting så fruktansvärt mitt hem i Svarttjärn (Svarttis, Banjoköping, kalla det vad din vill). Och pappa och mamma och Malin och Maria och katterna och hunden och till och med mikron. Jag saknar gymnasiet så det skriker i lugorna på mig. Jag saknar vänner som är borta som glidit ifrån. Jag saknar känslan av glädje som försvann där någon gång i tvåan på gymnasiet. Jag saknar att inte känna mig stressad.
Jag hatar att alla mina syntom verkar leda till den enda anledningen. "Är du stressad?" Nä, inte vad jag vet. Men jaga biter i käkarna så att tänderna värker. Min nacke är full av knutar och hur mycket jag än försöker så orkar jag inte det jag vill till 100 procent. Jag kanske är och nosar på den där klassiska väggen?
Men hur som haver, jag vet inte varför jag skriver detta. Jag är tacksam för att jag lever. Tacksam för att jag får hålla på med det jag innerst inne älskar (teater). Tack tack tack! Och hej då!
(ps, min dator har gått sönder, I know, som grädde på moset, så om ni vill ha tag i mig är det säkrast med sms eller slå en pling)
Jag hatar att alla mina syntom verkar leda till den enda anledningen. "Är du stressad?" Nä, inte vad jag vet. Men jaga biter i käkarna så att tänderna värker. Min nacke är full av knutar och hur mycket jag än försöker så orkar jag inte det jag vill till 100 procent. Jag kanske är och nosar på den där klassiska väggen?
Men hur som haver, jag vet inte varför jag skriver detta. Jag är tacksam för att jag lever. Tacksam för att jag får hålla på med det jag innerst inne älskar (teater). Tack tack tack! Och hej då!
(ps, min dator har gått sönder, I know, som grädde på moset, så om ni vill ha tag i mig är det säkrast med sms eller slå en pling)
Kommentarer
Trackback
