Monkooo - blogg á la Monika

Nämen hör ni, nu tar jag och flyttar till tumblr istället. Och det är inte för att jag vill vara unik och hipster på något sätt utan för att det känns mycket bättre och roligare så. Nu slipper jag ha dåligt samvete för att jag inte skriver här, för ärligt talat har jag inget att skriva om. Så om ni nu vill veta vad som pågår i mitt liv så kan ni besöka thatmonko.tumblr.com.

 

Väl mött!

 

Imorgon! Imorgon är världens bästa dag! Men mer om det då. Tillsvidare får ni tillhållahanda med denna underbara räv:

Försöker "njuta" det sista skälvande minuterna av mitt sportlov. Ingenting blev som planerat. Ingenting. Fisk också.

 

 

Riktigt jättebra! Ap-bra! Monkey-good!

Vaknade med denna låt på hjärnan imorse. Har hört den ett tag på radion, men det var som att jag just idag förstod hur bra den är. För det är den.

 

Jag kommer ihåg när jag och Bea såg Hästpojken live på Trästockfestivalen för några sommrar sedan. Hur bra do var. Jag kunde bara sjunga med i typ två låtar, men mina fötter dansade som aldrig förr. Vilken härlig tid det var. Gymnasietiden. Tänk att få sitta vid skåpen efter att ha varit hos Doris i kiosken och köpt en päronfestis. Anteckna alla konstiga anteckningar på kultur-och idéhistorian, eller rita rumpor i varandras matteböcker på matematiklektionen medan läraren går och pratar med sig själv. Och förälska sig i olika skådespelare, däribland en från Göteborg vid namn Waldemar (kommer d ihåg Bea?)

 

Ja, det hade varit kul att uppleva igen, men tyvärr kan man inte det. Det är det som är livet. Man får bara en chans. Men

 

Ibland vill jag tro att jag är den räddaste personen i världen. Jag är rädd för det mesta. Att möta nya människor, att resa någonstans, att prata med en söt pojke. Ibland får jag tankar om att jag kommer att hända något när jag sitter och kör bil. Vad som helst! Jag kan krocka, jag kan möta en bil som kör rakt emot mig, jag kan köra ner i diket, bilen kan välta. Ibland blir det så jobbigt att jag är nära på att stanna bilen och gå till min destination istället. Det har dock inte hänt än.

 

Men jag skulle nog säga att det jag är mest rädd över är framtiden och att jag ska dö. En dag kommer mitt liv att ta slut och jag har inga som helst garantier att kommer och leva tills jag är 90 bast. Jag kan dö om en vecka, om en dag om en timme. Jag blir stressad över att jag inte har gjort något av mitt liv. Jag bor kvar i Skelleftå kommun och går fortfarande skola. Det är väl tänkt att jag ska börja jobba på heltid snart? Men även detta skrämmer mig. Jag vill inte! Jag vill inte bli stor! Hur gick det så fort? När jag var liten kunde jag knappt bärga mig till jag var 18 och nu när jag är 20 skulle jag ge vad som helst till att få vara liten och beskymmerslös igen. Att få krypa upp hos pappa och mamma och sedan springa ut barfota på sommaren och leka hästhoppning med cykeln. Att bada på sommaren och åka skidor på vintern utan att bry sig om det är kallt eller varmt. Eller gå om gymnasiet igen. Träffa Bea och Lollo på nytt. Chilla i svarta salen och gå intressanta historiekurser.

 

Har lovat mig själv att 2013 måste bli förändringens år. Jag måste ut och visa mig om jag ska bli det jag vill. Men ju mer jag tänker på det vill jag bara krypa ihop i fosterställning och glömmas bort. Det är nog ovissheten som skrämmer mig mest. Att jag inte vet vad som ska hända eller hur jag ska gå till väga. Jag skulle vilja ha ett samvete så där på axeln som viskar i mitt öra och jag bara lyder.

 

Men nu måste det ske. Man kan inte springa ifrån sitt liv och man kan inte heller gå tillbaka. Det som har skett har skett. Gjort är gjort och det som kommer det kommer inom sinom tid. Och jag tror inte heller att jag är den räddaste människan på hela jorden. Av det jag har förstått så finns det fler som jag. Räddharar...

Herregud! Det är redan helg. Igen.

 

Veckan som varit har varit jobbig. Vi har kommit in i ett stadie i Pelle-produktionen där allt verkar gå emot oss. Folk ska på möten och vårdcentralar och scenskoleprov mitt i allt vilket har lett till att vi inte har en Pelle på scenen för tillfället. Och att repa Pelle Svanslös utan Pelle är lite svårt, men det går. Det ska gudarna veta. Och som tur är tog vi det mogna beslutet att flytta fram premiären så vi får en extra vecka på oss. Så det känns bra nu. Vi hade första riktiga genomdraget i torsdags och det gick bra. Bara finliret kvar nu.

 

Alltså ni har väl inte missat att jag har en ny design på bloggen? En räv med en hatt. Kan det bli mer magiskt? Det är min kära vän Lollo som har gjort den. Ett stort tack till henne från en väldigt okunnig person när det gäller designkoder! Tack tack!

 

Sedan har ni väl inte heller missat Thomas Stenströms nya låt - Dansen före döden. Om ni har det så lyssna på den nu vetja! Och se videon samtidigt också, det är inte fy skam. Bart bröst, textskyltar och som grädde på moset - RÄVAR!

 

Okej. Nytt år, nya möjligheter. Och nu ska det bli förändring! Det har jag bestämt. 2012 var inget roligt år. Och fort gick det dessutom. Swisch så var det nyårsafton igen.

 

Men jag tänkte börja med att gå igenom mina förra nyårslöften. Kommer ni ihåg?

 

Ja, visst har jag läst böcker. Och i min mening många. Ibland går det flera månader innan jag har kunnat avsluta en tunn bok. Men 2012 läste jag mycket. Jag fastnade speciellt mycket för självbiografier. Jag älskar att se dokumentärer eller dokusåpor där kändisar berättar om dig själva. "Stjärnorna på slottet" och "Dom kallar oss skådisar" är bra exempel på program jag gillar. Jag läste då alltså "Kriget är slut" av Morgan Alling och "Från vaggan till deadline" av Robert Gustavsson, vilket fick mig att älska Morgan Alling ännu mer och avsky Robert Gustavsson lite mer. (åh, nej. Tycker du inte om Robert Gustavsson?! - Jo han är bra, men inte SÅ bra. Och dessutom konstig och dålig på att författa. Läs hans bok så får ni se!) 

En annan bra bok var "Allt är upplyst" av Jonathan Safran Foer. Väldigt konstig och spretig på sina ställen, men väldigt rolig och vacker. Har strykit under det jag har fastnat för. Så som: "Jag är rädd för hundar, sa han. Jag har dåliga erfarenheter av hundar, sa han. Jag sa det här till Farfar som fortfarande var med halva sig i drömmen. Ingen är rädd för hundar, sa han"

Dessutom har jag köpt massor med nya böcker. En ny hobby är att gå på loppisar och verkligen söka igenom hela förrådet av pocketböcker. När jag var i Göteborg kom jag hem med 5 nya böcker. Bara sådär! Love it!

Jag vet inte om jag har gjort den mer intressant. Men någonting jag har gjort är att verkligen tänka efter när jag köper kläder om de verkligen passar mig och min kropp. Gör dom inte det går det bort. Jag har dessutom blivit bra på att känna efter på vilket humör jag är på. Vill jag ha klänning en dag så har jag det. Vill jag ha mjukisbyxor och en sön tröja, så har jag det. Man ska inte ha på sig något man inte trivs i. Då känner man sig ful.

Skapa eget har jag även gjort. Jag har gjort halsdukar till höger och vänster. Till mig själv och vänner. Riktigt kul att skapa själv. I år ska jag försöka mig på att göra en tröja. Min alldeles egna tröja! 

 

Vet inte vilka filmer det var jag hade påbörjat. Och inte heller om jag har sett mer filmer. Jag har fastnat för att se serier och gamla julkalendrar. Dom håller i sig lite längre. Men en ny favorit är "Franska nerver" och "Carnage". Rekomenderas varmt!

 

Hej baktiden! Framtiden här! Ja åkte på semester gjorde du ju faktiskt. Till Laholm och södra, södra Sverige. Äntligen har jag varit söder om Göteborg. Sedan fick jag ju möjligheten att vara på Göteborgsoperan och bakom kulisserna på CHESS PÅ SVENSKA! Det är väl stort om något? Fick dessutom se Anders Ekborg och en fjärdedel av ABBA (Benny). Tack gode Gud för att jag fick vara där!

Jag fick ju även sommarjobba som sådespelerska. Turnéra runt i Västerbotten och spela för barn. Det fick mig att glömma att vädret var så trist. Tack även för det.

Hur tänkte jag förresten när jag skrev tatuering? Nä, det vill jag inte ha. Usch!

 

Höhö, jag tror inte mitt hår blir längre än så här. Dessutom har det varit risigt och ofta uppsatt i en tofs. Så nä, har inte gjort så mycket med det. Men jag klippte äntligen lugg i alla fall! Det är i alla fall någonting!