Monkooo - blogg á la Monika

Ska också skriva ett inlägg om det kommande nya året, och det som har varit.

2010 har varit ett riktigt konstigt år för mig. Ska jag vara ärlig har jag inte riktigt mått så bra under det. Jag har varit skoltrött hela tiden och kärleken lämnade mig. Relationerna med vännerna har varit till och från och dessutom har en av de närmaste flyttat. Har inte haft samma ambitioner inom teatern som jag vet att jag kan ha. Klassen har börjat organisera sig på andra sätt än vad det förr har varit och jag har tydligen blivit ett monster i andras ögon. Känslorna har svajat fram och tillbaka, men känsla som jag vet har varit mest påtaglig under 2010 är trisstess. Vill verkligen kunna göra annat nu.

Men det har inte bara varit dåligt heller. Jag har fått nya vänner och fått starkare relationer med vissa som jag förr haft på håll. Jag har lärt mig mer om mig själv och jag har ju dessutom varit med i en uppsättning på en riktig teaterscen! Hur häftigt är inte det? Jag har gjort en hel monolog själv. Jag har haft världens bästa praktik och fått ett jobb. Jag vågade söka mig till en musikal. Jag vågade spela in sånger och fick bra kritik från andra och trotts att jag inte fick något jobb i sommras så hade jag en underbar sommar full med sol och sol och bad och vintagebloggar och vintageinspriationer och annat fint. Och jag tog körkort... Jag tog körkort.

2011 har jag tänkt ska bli ett bra år. Jag ska försöka ta vara på Anderstorpsskolan som jag inte har kvar så länge nu. Bara en termin. Jag ska också vara duktig och söka mig till teaterskolor. Spänningen är olidlig hur det ska gå. Och om det nu inte skulle gå så ska jag flytta. Flytta flytta flytta. Nu kära Skellefteå måste jag säga adjö och kolla mig runt lite grann. Vi får se om det blir något återseende. En klassiker och en slutproduktion är på gång och det kommer bli hur awesome som helst. MÅSTE bli hur awesome som helst.
Och ska jag nu kanske också försöka vara så duktig och börja röra på mig dagligen. Hälsan framför allt?

Jag önskar alla som jag känner och håller av ett gott nytt år och hoppas att det blir underbart för er.

/Monika

Nyårsfirande 1 januari 1940

Det är bara en vecka kvar nu. Till och med mindre än en vecka kvar till julafton! Måste försöka få lite julstämmning i mig snart!

Dessutom är det bara några få futtiga dar kvar till min vän Jens kommer hem igen. Kom på det medans jag satt och tittade på teve nu på kvällen. Och tänkte också på hur mycket jag har saknat honom. Anderstorpsskolan har som inte varit samma sak. Och teatern har inte haft samma dragningskraft längre som när han var där. Flera gånger har jag drömt om karln och att han har kommit hem igen och jag har gråtit så mycket i drömmen. Så så mycket. Kommer jag göra det på onsdag också mån tro? Då jag får träffa honom igen. Ja, det här inlägget blev väl lite sjuk skärry, men ja, jag saknar min vän. Väldigt mycket. Väldigt mycket. Och kanske nu när det är så nära så kanske man blir mer och mer förväntasfull och klumpen av ivrighet växer fortare och fortare och blir större, större, störst. Samma sak händer när andra kära och nära är borta för länge. Och Jens har varit borta föööör länge nu. Så jag längtar och längtar till onsdag!



Men tills dess lyssnar jag på Regina Spektor :)

så lyder min senaste mening i min psykologifördjupning om homosexualitet. Den börjar ändå komma fram mer och mer även fast det ännu är mycket kvar.



Imorgon väntar ett sjukhusbesök för att kolla upp min förkylning. Är ganska less på att ha hostat i cirka 5 veckor nu. Hoppas de ger mig något bra råd på vad jag kan göra. har hört att en människa vill att jag ska bli frisk nu. Tro mig, du är inte ensam om det!

Sedan får vi se vad jag hittar på. Göra ännu mer läxor. typ. Vet inte vad jag ska säga mer.

Låter Melissa Horn berätta hur jag känner

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

kära Melissa, hoppas jag får se dig någon gång till

Jag har tänkt bli skådespelerska. Hela mitt liv har varit en föreställning (jag trodde till och med att det var folk som satt och tittade på mitt liv i en biosalong när jag var lite. Lite som The Truman Show. Fast med Monika) . Jag älskar att stå på scen, jag tycker om teater som konstverktyg. Ända sedan jag varit liten har jag gått runt och sjungt. Min stora dröm nu är att få vara med i en musikal.

Men när man då går till sin Studievägledare blir man bara ledsen. Vad är felet med SYO:sar? Börjar bara prata om hur svårt det är med mitt yrkesval och att jag kanske borde tänka mig att kanske ha teater som "hobby" och kanske tänka mer på yrken via handels, som en plan B om min skådiskarriär skulle skita sig. Nu sa hon väl inte såhär precis ordagrannt, men typ. I undertexten.

Jag vet att det är ett jättesvårt yrke, men jag tror så mycket på mig själv och mina förmågor att jag tror och vill lyckas. Det finns som inget annat. Dessutom verkar det också som om alla tror att man vill bli värsta megastjärnan inom filmindustrin när man säger att man vill bli skådis. För det första: nej, i alla fall så känner inte JAG det. Jag blir glad bara jag får göra det jag tycker om och trivs med. För det andra: Nej, jag vill absolut inte sattsa mer på film än teater. Film är jättetråkigt. Jag tycker teater är mer äkta och mycket mer häftigare. Trött på specialeffekter. 

Jag har många gånger tänkt att det säkert inte kommer att bli av och att jag kanske kommer få jobba på något dagis, eller skola, eller kontor, eller som chef för något företag. Men nej, vill inte vill inte vill inte. Så, ja, jag ska verkligen sattsa! And don't try to bring me down! 

Jag blir glad när jag får höra att jag har sjukt snygg kropp
 
Jag blir glad när jag får höra att jag har gulligt ansikte
 
Jag blir glad när jag får höra att jag är lik Megan Hilty, både utseendemässigt och skådespelarmässigt

Jag blir glad när jag får höra att jag har bra sångröst och att jag borde bli musikalartist...för det vill jag
 
Jag blir glad när jag får höra att jag gör någon glad över att ge den en tavla bara sådär
 
Jag blir glad när jag får höra att jag är bra på teater

Jag blir glad när jag får höra att jag borde komma och jobba på Lagerhaus efter en veckas praktik
 
Jag blir glad när jag får höra att jag SKA söka till Wendelsberg av min lärare amtidigt som hon räcker fram ansökningsblankett som hon har tagit fram, bara för mig

Jag blir glad att få höra saker om mig själv som är posetiva som bara kommer sådär spontant, men kan verkligen förgylla ens dag!

tack!

Sitter på skolan medan jag väntar på att den enda lektionen ska börja. En enda lektion på en hel fredag. Och gäspar ihjäl mig.

Min näsafungerar inte som den ska. Den har producerat alldelens för mycket snor  för att jag skulle kunna andas  normalt och jag har tyvärr glömt nässprayen hemma.