Monkooo - blogg á la Monika

Är tillbaka från ett gympass. Just precis, ni läste rätt: Monika gymmar! Körde dock inte så hårt, för man har väl hört tusenmilijoner gånger att man inte ska börja för hårt första gången. Men, nu ska jag försöka vara på gymmet minst två gånger i veckan. Här på Edelvik får vi nämligen gymma och simma gratis och då finns det faktiskt ingen ursäkt till att inte gör det. Så nu är det bara att börja träna till beach 2012. Jag kommer vara fit for fight.

Sedan har jag även satt igång en tvätt för första gången (eller inte riktigt första gången) i mitt liv och jag är livrädd. Jag får för mig att jag gör fel hela tiden och att tvättmaskinen ska sprängas eller att mina kläder ska kryma och bli obärbara. Käre Gud, låt det inte hända! Men nu ska jag börja på min historia som ska vara klar till imorgon. Ciao!

Finns det något bättre än att ha ett helt oanvänt nystan framför sig, som bara väntar på att bli någonting?

Finns det något bättre än att få öppna en ny nagellackflaska och måla?

Finns det något bättre än det härliga höstvädret som sakta, men säkert gör sig påmind?

Finns det något bättre än när man läser en gammal bok från barndomen?


Finns det något bättre än att vara helst slut i kroppen efter en dag full med teaterövningar?

Finns det något bättre än att träffa en gammal bekant som är hur trevlig som helst?



Finns det något bättre än att få prata med sin bästa vän i telefon i en timme?

Finns det något bättre än att hitta sin borttappade bildmapp på datorn?

Min första dag på Edelvik är avklarad. Jag är mycket trött, men inte för att vi har gjort så mycket. Det har mest varit information och intruduktion idag. Men imorgon börjar allvaret. Klockan 07:00 ska jag befinna mig nere på gården för en springtur. Känns både läskigt och bra. Jag behöver verkligen arbeta upp min kondition.

Här verkar allt så mycket mer seriöst. Inte som på gymnnasiet. Här kommer jag faktiskt närmare min dröm om att bli skådespelerska.

Men hinner jag med är frågan. Är jag beredd? Jag hoppas det i alla fall.


och så en random bild på det också. (ska ta kort på skolan+mitt rum, men det blev lite för mörka bilder. får vänta till bättre tillfälle.)

There are those boys with earthly eyes
Their eyes are like the ground
You walk and walk
Kicking up dirt
But they don't make a sound

And when they kiss you, they sometimes leave 'em open
Just to make sure you don't drown
Yeah, the sweetest eyes
The truest eyes are
Probably dark brown

There are those boys with golden hazel eyes
The color of weak tea
They spend their nights howlin' at the moon
To let go of the sea

The scope of their depth is terrifying, thrilling
You think you're finally free
When they capture you
'Cause golden eyes are as sticky as
Honey from a bee
I'm drownin'

But those with blue
I shouldn't trust
'Cause I myself have blue
You fall for them so easy
You think you see right through

You take a leap, thinking blue water is deep
When suddenly it's just grey rain
Then puddles at your feet
They freeze to dirty ice
But somehow they'll melt back to clean blue water once again
Confusing.

Blue eyes, they change like the weather
Blue sea, blue sky, blue pain
I wouldn't trust my own blue-eyed reflection
As far as I can throw that mirror
Bum bum bum

But these are just silly eye color generalizations
You shouldn't believe a word I've said
'Cause when you're lying in your bed
Darkness 'round your head
Your eyes might as well be polka-dotted or plaid
Polka-dotted
Or
Plaid

Sitter och tänker på att jag snart kommer flytta. På måndag för att vara exakt. Då bor jag inte längre i Svarttjärn. efter 19 år kommer jag fly boet. Det gör mig rädd. Jag är så rädd att jag knappt vet vad jag ska göra. Jag vet inte hur det är att bo själv. Nu kommer jag knappast känna mig så ensam eftersom jag kommer bo i en korridor och hem skiljer det bara 3 mil. Men ändå. Nu börjar det. Det där som kallas livet. MITT liv. Men jag är inte beredd. Jag vill fortfarande vara lilla 16-åriga Monika som går på Anderstorpsskolan och drömmer om framtiden och vilka skolor och skådespelarjobb jag kommer få och inte 19-åriga Monika som just ska börja med det jag drömde om förr. Jag känner mig väldigt dum. Det är ju faktiskt detta jag vill. Eller? Varför känner jag mig rädd när jag borde vara peppad och glad över att jag faktiskt tog mig in på skådespelarutbildningen?!

Tur jag har vänner och familj som stöttar mig. Jag älskar er!

 
Igår var jag hos Lollo och Filip. Fick träffa den finaste kattungen på länge och jag bestämde att ju hädan efter är dess moster. Den har dock inget namn än. Bruce Lee var på förslag. Jag tyckte Kurt.
Vi käkade pizza och såg sedan Toast, som jag trodde skulle vara bra, men visade raka motsatsen. Konstigt. Helena Bonham Carter är ju med. Hur som helst var det väldigt trevligt att träffa henne igen. Tack!

Jag önskar att jag hade tagit kort på det vackra havet. Jag önskar att jag hade tagit kort på månen när vi badade badtunna klockan 10 på kvällen. Jag önskar jag hade tagit kort på hur duktiga barnen var på att skjuta pilbåge och hjälpa varandra på olika äventyr. Jag önskar jag hade tagit kort på när jag var "bajstrollet". Jag önskar jag hade tagit kort på våra kläder som gjorde mig till en av Robin Hood's muntra män. Jag önskar jag hade tagit kort på när vi skrattade, när barnen skrattade åt oss och när vi skrattade åt dem.
Men tyvärr blev det bara den här bilden. Två killar påväg tillbaka till Munkviken efter en fisketur i eftermiddagsolen. Men vi hade väldigt roligt på Robin Hood-lägret. Väldigt, väldigt väldigt roligt. KAKA!