The coolest bitch on earth godammit!
Jag har tänkt bli skådespelerska. Hela mitt liv har varit en föreställning (jag trodde till och med att det var folk som satt och tittade på mitt liv i en biosalong när jag var lite. Lite som The Truman Show. Fast med Monika) . Jag älskar att stå på scen, jag tycker om teater som konstverktyg. Ända sedan jag varit liten har jag gått runt och sjungt. Min stora dröm nu är att få vara med i en musikal.
Men när man då går till sin Studievägledare blir man bara ledsen. Vad är felet med SYO:sar? Börjar bara prata om hur svårt det är med mitt yrkesval och att jag kanske borde tänka mig att kanske ha teater som "hobby" och kanske tänka mer på yrken via handels, som en plan B om min skådiskarriär skulle skita sig. Nu sa hon väl inte såhär precis ordagrannt, men typ. I undertexten.
Jag vet att det är ett jättesvårt yrke, men jag tror så mycket på mig själv och mina förmågor att jag tror och vill lyckas. Det finns som inget annat. Dessutom verkar det också som om alla tror att man vill bli värsta megastjärnan inom filmindustrin när man säger att man vill bli skådis. För det första: nej, i alla fall så känner inte JAG det. Jag blir glad bara jag får göra det jag tycker om och trivs med. För det andra: Nej, jag vill absolut inte sattsa mer på film än teater. Film är jättetråkigt. Jag tycker teater är mer äkta och mycket mer häftigare. Trött på specialeffekter.
Jag har många gånger tänkt att det säkert inte kommer att bli av och att jag kanske kommer få jobba på något dagis, eller skola, eller kontor, eller som chef för något företag. Men nej, vill inte vill inte vill inte. Så, ja, jag ska verkligen sattsa! And don't try to bring me down!
