You cry until you laugh
Hej allihopa. Idag är ingen bra dag. Inte alls, vet inte om den liksom började dåligt eller något sånt, och dessutom så hade den ju vissa ljusglimtar så som att jag kommer få VG i Matte B och att vi fick göra lite kokobahia-impro på teatern idag, men sedan är det dåligt. Och tungt. Kan bero på att jag ska snart få min mens och humöret kan svänga hur som helst, men också på att jag går och tänker på en viss person hela tiden. I alla fall under de senaste dagarna. Längtar, drömmer mig bort, ja till och med DRÖMMER om personen, men känner mig också otroligt patateisk och svag. Vill inte! Vill inte ha det så här längre!
Jag vill bort. Jag vill börja om och starta något eget. Jag vill bli min egen någon gång.
Under det senaste halvåret har jag bara börjat sacka efter. Jag känner inte igen mig längre. Det är som att allt jag gör inte har någon mening och jag gör det bara för att jag känner mig skylldig till det. Jag vill göra mina egna saker och inte andras. Känner mig fången i en liten bur och vill veta vad som finns på andra sidan, men där inne måste jag stanna och vara snäll och trevlig och sköta mig, trotts att jag inte vill. Snart spricker jag! 
