Monkooo - blogg á la Monika

Jag trodde aldrig att jag kunde uppleva det. Jag hörde om det på nyheterna när jag var liten att ungdomarna drabbades av det mer och mer och jag kunde inte för mitt liv begripa varför? Varför utsätter man sig för det? Hur kan man ta på sig mer än vad man orkar? Hur kan man ens känna av det? Men nu förstår jag. Jag förstår precis hur stress känns. Du vill så mycke och så många som vill att du ska göra saker. Du måste orka. Du oraoar dig för det, du ska göra det innan det andra. Du ska hinna med så mycket på så kort tid och ändå kunna vara social med din omgivning... Min största tanke är, hur länge kommer jag klara av det? hur många gnger måste jag gråta för att kunna känna mig lugn igen? Dagarna bara flyter förbi mig och jag hinner knappt med. Jag borde orka mer, men gör det inte. 
Och jag vet vad jag borde göra för att få bort det, men det känns så svårt. 

Åh, jävla ångest-inlägg!